Sovjetiska flygbesök 1967, 1975, 1981

Bilder

Under min aktiva tolktid har ryssarna gjort tre flygbesök, som jag har varit med om att tolka: 1967 kom det första med 6 st MIG-21:or till Uppsala under överste Medvedevs ledning, 1975 till F11 i Nyköping och 1981 till F17 Kallinge i Blekinge. Som alltid under Nils Öbergs tid som tolkofficer, blev många tolkar inkallade för att få övning i ryska språket. Under det första besöket tilldelades jag som tolk åt kontingentens tekniske chef Öl V. Rashevskij, en mycket trevlig karl och en stor historie- och anekdotberättare. Den ryska divisionen var från Kubinka i närheten av Moskva, från en uppvisningsdivision. Till en början var det (som vanligt) en något tryckt stämning, men efter ett relativt kort tid och några vodkaflaskor blev stämningen riktigt uppsluppen. Det fanns gott om representationspengar och det ryska transportplanet var inte bara lastat med flygutrustning. Det blev ganska blöta sammankomster och vid ett tillfälle försökte svenskarna supa den ryske ambassadsekreteraren G. Popov under bordet, men det var ett fåfängt försök. Popov var en härdad kanalje, han lär ha hållit sig i väggarna på kadettförläggningen i Uppsala, men tagit sig till sitt rum för egen maskin, vilket inte lär ha varit fallet med en del svenskar. Under besöket bibringades gästerna en del kulturella begivenheter, vi besökte Uppsala slott, Stockholm och gjorde en utflykt per båt från Uppsala till Skokloster. Under hela färden berättade Öl V. Rashevskij historier och vi skrattade hjärtligt. Intill Skokloster slott finns ett bilmuseum, där vi tittade på gamla bilar och i slottet blev vi guidade på alla de ställen dit man inte kommer in som privatperson. Där kunde man se allt det gods som baron Wrangel rövade som krigsbyte på kontinenten och släpade till Sverige under den svenska stormaktstiden. .

Nuvarande kung, Karl XVI Gustav, var ännu "prinsen" och gjorde en del av sin värnplikt vid Flygvapnet. Ryssarna ville gärna träffa honom och så skedde också vid en mottagning på flygfältet. Prinsen anlände i något skrynkliga byxor och vi skämtade om att han säkert hade legat med kläderna på, men ingen vågade göra någon sådan antydning i närvaro av hans dåvarande adjutant, sedermera Chef för Flygvapnet Öl Sven-Olov Olsson. Prinsen kom och alla ville trängas omkring honom, men de flesta blev avhysta, värdarna hade annat i tankarna. Prinsen isolerades med några noggrant utvalda personer, bl. a. den tekniske chefen för den ryska kontingenten Öl V. Rashevskij. Ryssarna är mycket auktoritetsbundna och att få träffa den svenske tronarvingen betraktades som en mycket stor ära. Prinsen å sin sida var av allt att döma väl preparerad av adjutanten att ställa lämpliga frågor till ryssen och denne svarade helt öppet på alla frågor (även av en ganska sekretessbelagd natur). Vi hade lyckats isolera "politruken" med några svenska officerare på behörigt avstånd från klungan med prinsen och såg hur han led för han anade säkert vad som pågick utan att kunna ingripa för bevarande av statshemligheter. Hans uppgift var att övervaka besöket ur politiskt synpunkt och där stod hans tekniske chef och blev utfrågad utan att han kunde göra något.

Pornografivågen sköljde under samma år över Sverige och ryssarna var naturligtvis intresserade. Lite diskret man till man emellan bad de oss att skaffa dem några porrtidningar. De hade sett sådana på förläggningarna och ville gärna själva få några med sig hem. Deras ekonomiska medel var begränsade, var och en hade bara 75 SEK till förfogande. Jag hade lovat åtgärda begäran och steg in i en tobaksaffär Uppsala i full uniform och skulle köpa några blaskor. Mitt intresse för fotografi gjorde att jag inte nöjde mig med de allra billigaste trycken utan köpte för ca 25 kronor riktigt snygga upplagor. Det var ju en utgift, men den fick vi tillbaka i form av "litteraturkostnader" när vi samlades till slutgenomgången i Uppsala efter att ryssarna hade flugit hem. Det Svenska Flygvapnet skulle flyga till Moskva med svarsvisiten året därpå, men därav blev det intet.

Den 21 augusti 1968 skulle vi lyfta med en division Drakar och ett transportplan. Deltagarna hade samlats i Flygstaben och genomgått en briefing angående besöket. Några av tolkarna hade varit till Kubinka och förberett besöket med ryssarna och allting föreföll vara klart för att avresa dagen därpå. Efter briefingen på eftermiddagen blev vi lediga och gick ut på stan i avvaktan på att dagen därpå lyfta mot Moskva och Kubinka.

När vi slog på radion för att höra morgonnyheterna dagen därpå hörde vi att ryssarna på natten hade gjort en invasion i Prag, tagit flygplatsen samtidigt som trupperna från Warshawa-pakten hade gått över den tjeckiska gränsen. På flygstaben hade man ännu inte fått några nya förhållningsorder beträffande den uppståndna situationen och vi stod i beredskap hela dagen innan regeringen i eftermiddagskonseljen samma dag bestämde att det inte skulle bli något besök till Sovjetunionen. Jag har fortfarande visumet kvar - utställd för besök till det sovjetiska försvarsministeriet. Visum K Nr 972793 kom aldrig till användning.

Sedan dröjde det till 1975 innan nästa ryska besök kom. Ryssarna lär genom diplomatiska kanaler tryckt på för att besöket skulle ske tidigare, men kutymen säger att sådana tilltag skall markeras ordentligt. Besöket blev till Kung. Södermanlands Flygflottilj, F11 i Nyköping. Överste Hagerström tog emot besöket och jag var hans tolk. Programmen är ganska enahanda från ett besök till ett annat: besättningarna träffar de svenska flygarna, det sker flyguppvisningar och det görs utflykter till olika ställen. En av flygplansmästarna var ordförande i Hånö Caravan Club och vi blev inbjudna att besöka husvagnscampingen och bada i Östersjön. Badet var inte föranmält, men stranden var inte på något sätt upptagen och det fanns inga andra i närheten. Svenskarna tog av sig uniformerna och sprang i vattnet, medan ryssarna behöll kalsongerna på. Vi försökte övertyga dem om att i Sverige badar man utan kläder när det inte finns några damer i närheten, men det hjälpte inte. Efter badet satte vi oss ned på stranden och avnjöt vodka med tilltugg.

För det mesta har tolkningen gått bra, ibland riktigt bra enligt någras åsikt, men ett par gånger har det klickat. Det var ändå inte värre än att jag klarade det med en viss bibehållen värdig­het med knappast med hedern.

1981 gästades Sverige och Kungliga Kal­linge Flygflottilj av 6 rys­ka MIG-23 plan och jag var kommenderad som tolk till överste Sven-Olof Olsson, sedermera Flygvapenchef, men då chef för Södra Milo. I väntan på att ryssarna skulle landa kallade över­sten in mig för genomgång av hans hälsningstal till de ryska gästerna. Översten läste sitt relativt korta tal mening för mening och jag tolkade till ryska, memorerade några viktiga punk­ter och vi skiljdes åt för att återigen mötas på plattan när ryssarna hade kommit.

Jag minns uppställningen ganska tydligt ännu idag. Ute på plattan stod vi i en fyrkant: den ryska An-12 besätt­ning till väns­ter, de ryska flygarna rätt fram och de svens­ka deltagare till höger. Jag stod tillsammans med över­ste Sven‑Olov Olsson framme vid mikro­fonerna och hälsnings­ceremonin bör­jade. Överste Olsson höll sitt tal och jag tolka­de, allting föreföll att vara i sin ordning.

Helt plötsligt blir jag varse om att översten tittar på mig och jag mär­ker att jag har varit borta, okon­centre­rad. Jag hade ingen aning om vad han egent­ligen hade sagt när han märkte att jag inte följde upp och stod där bara och vi såg på varandra. Mikrofonen för hög­talaranlägg­ningen var på och det gick inte jag börja fråga översten om vad han hade sagt. Frågan skulle ha gått ut över hela flygfältet. Nu var goda råd dyra. Jag hade liksom en aning om att han hade gått igenom nästan hela talet, men bara en aning, hur skulle jag göra? Att be honom repetera frasen var inte att tänka på, på den högra flygeln stod 10 andra militärtolkar och de hade säkert följd med mycket stort intresse mina förehavanden. Det blev en något för lång paus och när dröjsmålet började kännas be­sväran­de fattade jag mitt beslut. Jag tyckte fort­farande att han hade sagt det mesta av det som vi hade repeterat igenom och konstruera­de själv en avslut­ningsfras:

- Och så ber jag slutligen att å Svenska Flygvapnets vägnar hälsa våra ryska vänner och kolleger hjärtligt välkomna till Sverige och Kungli­ga Blekinge Flygflottilj, F 17!

Nu gällde det att jag hade anat rätt, vad skulle jag göra om detta inte var den sista frasen? Jag hade tur, det var den sista frasen, men kam­raterna frågade efteråt hur det egentligen var med mig eftersom frasen inte motsvarade riktigt det som översten hade uttalat. Tur måste man ha.

Resten av besöket höll jag mig mera alert och allting avlöpte väl för tolkarna, för ryssarna var det däremot något be­svärligare. Vi hade sagt adjö åt våra nyförvärvade vänner med över­sten Andreenko i spetsen, MIG-arna hade lyft och gett sig iväg mot Veintspils. Vi skulle just skingras när det kom order över högtalarna om att alla svenska deltagare skulle stanna kvar på fältet. Ryssarna skulle komma tillbaka.

Ett av flygplanen hade fått fel, någon av bränsleven­ti­lerna fungerade inte och då kan inte flygplanet flyga normalt, tankarna måste tömmas i balanserad ordning för att stabiliteten skall be­hållas. Ryssarna landade och eftersom AN-12 fortfarande stod på marken så var all serviceperso­nal kvar och de började sitt arbete. De visste vilken ventil det var frågan om, men istället för att öppna luckan och reparera ventilen tog de en stor hammare och började bearbeta babordssidan, ganska långt bak. Vi föreslog att de skulle ta ut ventilen varpå de ryska mekanikerna svarade att det inte gick, ventilen var plomberad - fabriks­garanti. Tablå! Svenskarna skakade på huvudet, när tolkarna översatte vad som sades av ryssarna. Mekanikerna fortsatte bankandet och efter en stund före­föll allting vara i ordning, planen lyfte och kom inte tillbaka denna gång. När även AN-12 hade lyft och försvunnit österut kunde vi äntligen med ett par timmars för­sening lämna flygfältet och avsluta besöket.

”Vi har förblivit sovjetmänniskor”, säger general A. Lebed och tillägger:

”Ryssarna kvittar det om de styrs av faschister, kommunister eller militären så länge de kan köpa sex sorters korv och mycket billig vodka i affären”

ur E. Kheresj bok ”Lebed” sida 162.

General A. Lebed förefaller ha varit en ovanlig ryss. Av biografin framgår att han var något liknande gamla preussiska soldater, omutlig och rättvis. Han fick slut på kriget Moldavien, men Moskva förefaller inte ha gillat honom. Han sändes som guvernör till Krasnojarsk, men dog i en ”helikopterolycka”.

1967

I slutet av augusti 1967 gjorde ett sovjetiskt flygförband, en division MIG-21, ett uppmärksammat besök vid Kungl. Upplands flygflottilj. Givetvis var MT med, och elva medlemmar tjänstgjorde som tolkar från mottagandet av den tekniska personalen, som anlände dagen före MIG-21:orna, och den sovjetiska flygledarens förberedelser för förbandets landning tills avfärden ägde rum sex dagar senare. Ur det digra programmet kan framför allt nämnas visning av olika svenska flygplan för de sovjetiska flygarna, uppvisning i avancerad flygning av en svensk Drake och ett ryskt MIG-plan samt demonstration för svenska flygare av MIG-planen på marken.

Det sistnämnda ställde inte så små krav på tolkarna och de ryska MIG-piloterna med för den delen. Det föreföll nog tolkarna, som tillsammans med de ryska flygarna stod vid planen, som om minst halva svenska flygvapnet (och en hel del till) vällde fram över dem och de tio MIG-planen. Inom sekunder efter det att flyguppvisningen var över och åskådarna inbjudits att bese de sovjetiska planen stod ryssarna och tolkarna mitt i en sjudande blåunformerad malström som frågade, pekade, frågade och petade på allt i och på planen. Det klättrades upp, in, ur och ner från planen – alla måste givetvis sitta på förarplatsen och känna på spakar och reglage. Och fråga. Intresserat och hypertekniskt. Att de sovjetiska flygarna hann med att svara – och det gjorde de lugnt, sakligt, vänligt och kunnigt – och att tolkarna hann med att förmedla i varje fall en hel del av frågorna och svaren, verkar vara något av ett mirakel. Efter vad det efteråt sade, löste tolkarna sina uppgifter med den äran.

Till flygbesöken hörde naturligtvis också kamratlig samvaro mellan sovjetiska och svenska flygare, utflykter och sightseeing, bl. a. en båtfärd på Fyrisån till Skokloster och ett party på sovjetambassaden. Överallt var MT:are med och svarade för de språkliga kontakterna.

(Ur Militrtolkarnas 20-års Jubileumsskrif 1951-1971)